By - - 0 Comments

Sandra Jönsson på Sandra Jönsson Publishing har sökt efter läskiga spökhistorier om Svarta Madam på nätet och levererar här tre berättelser som har gjort henne livrädd för speglar.

1. ”Hon tittade på mig. Tyst. Stilla. Ögonen hatiska, som om hon verkligen ville mig illa.”

Jag lekte Svarta Madam två gånger den dagen. Jag och min kompis hade precis tittat på Ghost Whisperer och jag ville skrämma slag på henne. Den första gången stirrade jag in i spegeln i vardagsrummet. Jag snurrade runt tre gånger medan jag sa ”Svarta Madam, Svarta Madam, Svarta Madam…” Till en början var jag faktiskt rädd att spöket skulle visa sig i spegeln. Med blodet pumpande genom kroppen granskade jag varje hörna på spegeln för att se om hon fanns någonstans därinne. Inget spöke.

Jag gick till badrummet i stället. Stängde dörren och släckte lyset. Min kompis följde efter. Hon väntade på andra sidan dörren. Hon sa: ”Du borde inte göra det här. Tänk om det är på riktigt.” Det ska medges att jag var livrädd, men samtidigt ville jag visa mig modig. Dessutom hade jag alltid velat prova på leken Svarta Madam. Jag upprepade ritualen. Stirrade sedan in i spegeln, sökte efter spöket. Inget. Men! Just som jag skulle tända lampan drog en skugga fram i spegeln. Jag böjde mig framåt, tittade in i den. Det var då jag såg henne. Det bleka ansiktet med höga kindben – skarpa drag. Ett elakt flin och en blick så svart och djup att mina ögon nästan fastnade i den. Hon tittade på mig. Tyst. Stilla. Ögonen hatiska, som om hon verkligen ville mig illa. Jag var som fastfrusen. Kunde inte röra mig. Då tog hon plötsligt tag om mina axlar. Jag skrek, skrek och skrek.

Min kompis öppnade dörren och tände lampan. Skärrad kramade hon om mig. Hon ställde inga frågor om det som hade hänt. Jag har aldrig berättat om Svarta Madam för henne, eller för någon annan heller, för den delen. Sedan den dagen har jag alltid täckt för speglarna i mitt hem och jag har aldrig, aldrig vågat mig in i badrummet där det hände. – Marisa (i svensk översättning och tolkning av Sandra Jönsson).

2. ”Vi frågade henne vad som hade hänt. Hon visade oss sina armar. De var fulla av färska klösmärken.”

En gång för längesedan hade min kompis ett pyjamasparty. Jag och de andra som var där utmanade henne att leka Svarta Madam, du vet den där leken där man går in på en toa, stänger dörren, släcker ljuset och säger ”Svarta Madam” ett x antal gånger i hopp – eller i fruktan – att hon ska dyka upp. De första femton minuterna hände ingenting. Sedan hörde vi henne skrika. Hon försökte komma ut från toan. Trots att toalettdörren inte hade ett lås gick den inte att öppna. När vi till slut lyckades få bukt med dörren och hon kom ut därifrån grät och skrek hon som en galning. Vi frågade henne vad som hade hänt. Hon visade oss sina armar. De var fulla av färska klösmärken. Säkert femton-tjugo stycken! Klösmärkena försvann efter några dagar. Hon har fortfarande inte berättat vad som hände därinne på toan. Ibland tittar hon på mig och de andra som om hon inte riktigt kan förlåta oss. – Kelsie (i svensk översättning och tolkning av Sandra Jönsson).

3. ”Spegelglaset sprack – mitt framför våra ögon!”

Jag och mina kompisar campade på en ö. Vi utgjorde ett gäng på sex tjejer, som sprang omkring och skrattade i mörkret. Det var tack vare ficklampan, vilken en av tjejerna hade tagit med sig, som vi överhuvudtaget kunde se något. Annars var det becksvart, precis som det kan vara i en skog på natten. Till slut kom vi fram till campingtoaletterna. Vid det här laget hade redan några av tjejerna börjat banga ur. De var väl rädda, om det nu inte var så att vi alla hade skrämt upp varandra. Jag kommer fortfarande ihåg hur det luktade och såg ut på toaletterna. De var inte mycket att hurra för. Det var där och då som en av tjejerna, Jessica, kom på idén att vi skulle leka Svarta Madam. Jag sa ja med en gång, och de andra tjejerna, som inte ville framstå som fegisar, gick med en viss osäkerhet med på att leka leken. Vi släckte ner toaletterna. Den lilla ficklampan var fortfarande tänd. Jag var inte ett dugg rädd så jag gick fram till spegeln och sa ”Svarta Madam, Svarta Madam, Svarta Madam, Svarta Madam… Kom fram!” Vi väntade med andan i halsen.

Inget hände.

Just som jag började skratta åt det hela hördes ljudet av glassplitter. Spegelglaset sprack – mitt framför våra ögon! De andra tjejerna skrek. Rusade ut från campingtoaletterna och tappade ficklampan på golvet. Men jag, jag var som fastfrusen, alldeles stel av fasa. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Medan jag stod där kunde jag inte slita blicken från sprickan i spegelglaset. Ficklampan kastade ett dovt sken över sprickan. En skugga rörde sig i spegeln, som om någon stod bakom mig. Pulsen skenade. Jag fick tillbaka rörelseförmågan och skyndade ut från toaletterna, snubblade fram i nattmörkret tills jag nådde campingstugan. Morgonen som följde skrattade vi åt händelsen. Men för att vara ärlig ger blotta tanken på sprickan i spegelglaset mig gåshud… Jag kommer nog aldrig komma över min rädsla. – Anonym (i svensk översättning och tolkning av Sandra Jönsson).

Gillar du spökhistorier och andra otäcka berättelser? Läs i så fall Jack Werners Creepypasta: Spökhistorier från internet

Creepypasta: Spökhistorier från internet av Jack Werner

Svarta Madam, Bloody Mary, lek, spöke, spökerier, hemsökelser, spegel, speglar, spökhistoria, creepypasta

Bild: © Pixabay.