By - - 0 Comments

Just nu har jag inte tillräckligt mycket tid, driv och ork för att sköta Bättre hälsa så exemplariskt som jag skulle vilja sköta sajten. Med att sköta en så pass stor sajt som Bättre hälsa menar jag att publicera flera artiklar per dag – minst! Min senaste seriösa artikel till sajten fick rubriken ”Jag blir väldigt ledsen när man säger de här 14 sakerna om min kroniska sjukdom”. Oftast får jag positiv respons på artiklar av det här slaget eftersom de lyfter en jobbig problematik som hör till många kroniskt sjukas vardag; det är vanligt att vi möts av ett ifrågasättande. Det finns också de som tycker att jag i stället för att skriva om vad man inte borde säga eller göra borde belysa vad man faktiskt kan göra för att hjälpa. Merparten av mina artiklar om kroniska sjukdomar, och som finns på Bättre hälsa, lyfter just hur och var en kan göra skillnad i en positiv bemärkelse. Det lustiga är att dessa artiklar inte alls får ett lika stort genomslag som de artiklar som handlar om saker man inte borde säga eller göra.

Nu är det ju inte på grund av genomslagskraften som jag skrev ”Jag blir väldigt ledsen när man säger de här 14 sakerna om min kroniska sjukdom”. Jag skrev artikeln för att jag tycker att perspektivet är viktigt och för att jag önskar att människor jag möter i min vardag ska visa mer förståelse för min situation med kroniska sjukdomar, däribland nervskador, kronisk smärta och fibromyalgi. Jag inser att det inte är så lätt att sätta sig in i någon annans vardag, och det är inte heller det jag förväntar mig att man ska göra till fullo. Vad jag däremot förväntar mig är att man rannsakar sig själv och har en insikt om att det man säger eller gör kan påverka hur någon annan upplever sin situation och vardag, att man ska ta ansvar för sina ord och handlingar. Både som sjuk och medicinsk antropolog har jag mött många, många människor vars sjukdomsbild påminner om min, och något som vi alla har gemensamt är att vi har fått höra sårande ord om vårt mående, att vi i vår vardag oftast blir ifrågasatta.

Inte nog med att vi får kämpa mot jobbiga symptom, utmattning och svåra förluster, vår börda blir dubbel i och med att vi när vi kanske mår som sämst måste försvara att vi mår som vi mår. Om det här bemötandet hade varit en engångsföreteelse hade man väl kunnat se förbi det och gå vidare, men när det blir en del av vardagen och man kan bli ifrågasatt av allt från nära vänner till läkare är det inte lika lätt att inte ta åt sig. Det är av den här anledningen som jag envisas med att lyfta frågor som rör vad man inte borde säga till någon som har en kronisk sjukdom. Jag tror inte att man är en ”dålig människa” för att man kläcker ur sig tanklösa kommentarer. Men jag anser att det finns en stor okunskap om såväl osynliga som om kroniska sjukdomar och att ett sätt öka förståelsen för dem är att belysa vad som kan orsaka lidande för den drabbade. Ord är inte harmlösa.

Bild: © rolffimages / Adobe Stock.