By - - 0 Comments

Det var filmen Dark Skies som fick mig att inse att creepypasta och berättelser om aliens och bortföranden kan vara minst lika skrämmande som mer ”traditionella” spökhistorier. Så när jag kom över denna creepypasta om just ett bortförande var jag bara tvungen att dela med mig av den otäcka berättelsen här på Sandra Jönsson Publishing. Utomjordingar ftw!

Ännu en vanlig kväll. Jag satt framför datorn, spelade på mitt Xbox, lagade mat. Jamen, det vanliga, du vet. Senare den kvällen skulle jag dock råka ut för något extraordinärt och riktigt, riktigt obehagligt.

Jag höll på att göra mig i ordning inför natten. Tog på mig pyjamasen och bäddade ner mig i sängen. Där låg jag, vilande. Tusentals tankar snurrade runt i huvudet och minnena från tidigare dagar och kvällar kom tillbaka, anstormade mig. Jag tänkte på alla konstiga ljud som liksom tjöt inom mig, som ringde i huvudet tills jag blev tokig. På hur jag häromdagen blev utkastad från banken eftersom jag lyckades trigga igång metalldetektorerna. Jag hade inga metallföremål – alltså ingen metall överhuvudtaget – på mig. Det trodde jag i alla fall.

Till slut började sömnen smyga sig på. Sakta, sakta. Ögonen slöts och hjärnan hamnade på standbyläge. Så plötsligt lystes hela mitt rum upp av ett starkt, vitt ljussken. Jag öppnade ögonen. Långsamt, långsamt. Försökte fokusera blicken vid ljusskenet, som lyste genom fönsterrutan. Jag var för trött för att kliva upp ur sängen och gå bort till fönstret.

Det började gnissla och knarra. Nu låg jag naken, obekvämt fastbunden, på en metallbrits. Jag kunde inte röra på mig. Två skuggor hängde över mig. Det starka, vita ljusskenet stack i ögonen. Måste blunda.

Jag kunde inte prata, rösten var som borta. Försökte skrika, skrika och skrika. Inte ett ljud. Något vasst – det kändes som en liten nål – penetrerade huden på min arm. Och så en injektion, vätskan som flödade från det vassa föremålet till mina kärl. Kunde fortfarande varken prata eller röra mig.

Ljusskenet försvann. Jag kunde öppna ögonen igen. Framför mig stod den mest skrämmande varelse jag någonsin sett. Den var grön, slemmig och hade genomsvarta ögon, som tittade ner på mig. Dess huvud var enormt. Ett fönster skymtade bakom varelsen, liksom en halvmolnig himmel. En hand sänktes över mitt ansikte och två fingrar slöt mina ögonlock.

Jag vaknade. Tillbaka i mitt sovrum. Hade jag drömt alltihop? Hade jag verkligen blivit bortfört av utomjordingar? Nej, inte en chans! Utomjordingar är bara löjligt hittepå. Jag reste mig från sängen, den konstiga drömmen dröjde sig kvar. Smärta sköt som en pil genom den ena foten. Jag tog en titt på den. Foten var täckt av blåmärken, både undertill och upptill. Hade jag sparkat i väggen i sömnen? Kanske, intalade jag mig själv. Då fick jag syn på det röda märket på armen; det var precis där som det vassa föremålet – nålen – hade stuckits in i ”drömmen” jag hade haft.

Insikten var som ett slag i ansiktet: det hade inte varit en dröm. Det hade hänt. Igen. – Creepypasta Wiki (i svensk översättning och tolkning av Sandra Jönsson).

Gillar du spökhistorier och andra otäcka berättelser? Läs i så fall Jack Werners Creepypasta: Spökhistorier från internet

Creepypasta: Spökhistorier från internet av Jack Werner

Källa: Creepypasta Wiki.
Bild: © Innovated Captures.

creepypasta, mysterier, spökhistorier, bortföranden, aliens, utomjordingar, bli bortförd